Vem bryr sig?

Att inte bry sig det minsta om nåt är en katts naturliga läggning. Tur att styvfamiljen inte har samma läggning - att inte bry sig om mig. Så fort jag visar mig börjar de prata, klappa och gosa med mig...ok, det är skönt, men inte hela tiden - kan de inte förstå det? Fast de ger mig mat, jag har ett varmt hus att komma in i, så "gos-snacket" får jag ta.



Annars har det inte varit så mycket...jag springer ut och in, är iväg någon dag och kommer hem för att äta.
Fast nu tänker jag sitta här i solskenet i en vecka eller så, och sedan tror jag att jag är nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0