Är du vårrakad än?

...matte har hittat en trimmer och terroriserar oss fyrbentingar med den. Istället för kam, borste och sax tar hon  nu fram trimmern och tar bort våra hårbollar. Kolla min hals...helt bar ingen päls. Så det var bäst att bli nedbäddad under en gosig filt för att hålla värmen.



Hehe...ni ska se syrran...hon myser när trimmern kommer fram. Matte kan göra vad hon vill några minuter - men sen smäller det till, när hon tröttnat. Då fräser hon och tycker att det är nog. Själv tycker jag det är riktigt myyyysssss att bli rakad. Jag har snart konverterat till NAKENKATT!

Jag dansar inte på bordet...

...har hittat det bästa stället att sitta på för att ha koll på fågelbordet. Ingen glad matte inte - jag får inte vara på bordet. Jag gör lite försök emellanåt, otur att hon kom på mig nu på morgonen. Det var bäst att posera lite så hon fick lite bilder att visa upp och blev lite glad.




Katt i toa...

...har familjen inte fått se idag, fast nära på. Nu är mitt nattliga tillhåll avslöjat - här tillbringar jag hela nätterna på den gosiga mattan inne på toaletten. Om någon i familjen vaknar på natten och ska in, då har de oftast snubblat på eller sparkat till mig i mörkret. Varför ska jag flytta på mig? Det är ju mitt rum...Yippie! Jag har ett eget rum - toaletten på övervåningen är härmed mitt rum!

Här ligger jag i mitt favoritrum

En sak som är riktigt kul att göra i mitt rum är att duscha med styvmatte. När duschen är igång sitter jag vid sidan om först och går sen in i duschen. Ser på allt vatten som kommer från ingenstans. Fascinerande hur det bara fylls på duschgolvet...och gott är det att ta med tassen och smaka. Grejjen är den att att jag märker inte själv att jag blir blöt om baken, tassarna och svansen. Att jag aldrig lär mig! Samma sak varje gång - jag får panik och rusar ut från duschen och stannar vid sidan om på det torra golvet och leker vidare med vattnet. Något skoj måste man ju få ha.

Och uppfattade ni det? Jag har ett eget rum! Hörde ni det? Jag har ett eget rum! Yes! Jag har ett eget rum!


Surkärring...

...är vad styvsyrran Stella är! I dagarna har syrran genomgått en total personlig förändring...har hon blivit en aning senil?!?! Kan vi katter drabbas av det? Hon är ju lite till ålders - syrran... 10 år faktiskt.



Man kan ju undra, det är nog en aning senilitet på gång. Igår vid ett tillfälle när matte satt i fåtöljen gick hon förbi med ilsken blick. När matte släppte ner handen för att klappa henne...gissa vad som hände då! Jo, hon bet matte i armen! Skulle aldrig falla mig in att göra så. Vet skam syrran och skärpning!

Till råga på allt har hon snott min favve-fåtölj!


Geggamojja...

...sade matte när hon var liten, hon kunde inte säga Ingeborg. Det blev kort och gott "Geggamojja". Och geggamojja blir en del glada över, främst att snön smälter bort...inte jag! Det blir så lerigt och sörjigt och vad händer då!??!? JO, så fort jag ska in kommer handduken fram, ve och fasa. Me not like towel!



Idag var det en trevlig dag, för fåglarna var på gott humör och det var stenkul att ta fram jaktinstinkten på nytt. Att ligga och lurpassa på fåglarna vid busken...krypa sakta och tyst utmed marken....och sen KASTA sig fram mot fågeln. Fast vem tror jag att jag är...inte Blixt Gordon i allafall. Snabbare än jag hann reagera hade fågeln flugit iväg. Ska gå in för hårdträning av min jakttalang - börjar med en skön vila framför brasan i några timmar!

Den som spar...den har...

...matte städade undan lite i "Tixies" rum. Rensning av papper gjordes och hon hittade en hel del kul. Inspirerade av grattishälsningen från kusinen tyckte hon att det vore kul att få dela med sig av dessa...äldsta dotterns första huvudfoting, ett år gammal var hon - ritad 1990!



Matte skrattade gott åt alla teckningar, det är många sparade i plastmappar i pärmar. Här ett alster från tonåringen i familjen...målad 1999...tre år gammal var hon då.



Och slutligen en teckning som gör en riktigt glad...härliga färger...ingen minns vem som gjort den. Dumt att inte skriva namn och datum på baksidan.



Ett litet tillägg - Tixie...det var familjens hund, en underbar collie jag aldrig fick träffa...fast hon har fortfarande ett eget rum här i huset. Jag undrar vart mitt rum är...!?!?!


Det var inget godis till mig...

...i kuvertet från fastlandet...utan det var ett härligt grattiskort från yngsta kusinen på fastlandet till yngstingen i familjen.



Jag och syrran får nöja mig oss "harpluttarna" vi får vareviga dag. Inga färgglada go´bitar till oss fyrbentingar inte! Hmmpf!

RSS 2.0